Vägskäl

Ibland så kommer man till ett vägskäl och måste välja vilken rikting man ska åt, för det mesta vet man direkt vilket håll man ska åt och går därefter för att nå sitt mål.
Alla vet väl att man kan hamna i en korsning och inte veta vilket håll man ska åt, ska jag ta höger el vänster. Om jag tar vänster vad blir resultatet ?

Jag har flera gånger varit med om detta, om jag valt rätt alla gånger vet jag inte men jag har följt mitt hjärta. Att tro att någon annan ska kunna tala om vilken som är rätt tror jag inte på utan det är jag som måste bestämma mig.
Jag är rädd att jag ska välja fel, jag tror inte jag är nog tuff att kunna välja!
Jag måste tänka rent egoistiskt i detta fall, vad är bäst för mig?
Och inte vad som är bästa för de andra, för vilken väg jag än väljer så kommer det i slutändan bli de bästa för alla.

Men nu tror jag att jag har kommit till det sista vägskälet som verkligen kan göra skillnad för det framtida åren i mitt liv, vad jag kommer göra nu blir mitt resultat här i livet.
Men frågan är...ska man våga ta det  steget? och vad kommer det att innebära och den stora frågan....om jag väljer höger kommer jag att hålla mig till den vägen eller kommer jag att gena tillbaka och falla över igen.

Vad är kärlek?

Dagarna springer fram fort nu och tiden till att blogga har en tendens till att försvinna men jag fortsätter tappert på listan.

Nästa punkt är Vad är kärlek?

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka frågan då jag tycker att det är uppenbart och jag tror ju knappast att jag måste förklara vad det är.
Jag känner kärlek till mina vänner, min familj, min hund och hästarna.
Dock är det ju olika känslor men starka känslor.
Jag är inte kär i mina barn utan jag är kär i min karl!
Jag älskar mina barn och min karl!
Jag tycker om min vänner och för vissa skulle jag gå hur långt som helst!
Jag avgudar min lilla vovve och hästarna tycker jag såå mycket om!

Kärleken är stor och kan visa sig på många sätt...  kan man inte säga så bara ? :)

Det här åt jag idag

Till lunch åt jag en mint choklad bars och drack ett glas vatten.
Middagen vart på max i lule ja eftersom att vi var i luleå =)
Supreeme mål, att glas vatten och en lyx shake ( choklad)
En liten skål med chips och ett glas vatten   haha nej cola =)

jätte intressant inlägg, hur man kan få det intressant vet jag inte

Mina föräldrar

Min pappa: jag lever utan min pappa, barnen har aldrig fått träffa sin morfar, en sambo som aldrig träffat min pappa.

Min pappa dog året 98, jag gick i nian på christina skolan.

Stod inne på toaletten en morgon för att göra mig klar för att fara till skolan, mamma kommer hem från jobbet..kanske hennes rast. Men hennes röst när hon säger mitt namn gör att jag fryser till is, oj nu har hon hittat mina ciggaretter!!
Mamma berättar att dom hittat pappa död i sin lägenhet, syrran har ringt och berättat det för henne.
Jag sätter mig ner på toalett golvet och jag minns att jag skriker att mamma ljuger, det kan inte vara sant!!
Dörren är öppen så min älskade Fiffi kommer in till mig...jag kramar om henne hårt och betättar att jag älskar henne.

Min pappa hade legat död i sin lägenhet i ca en vecka, dött i sömnen så han har inget märkt.
Levt alla år nere i sverige när vi varit små, träffat honom på lov.
Pappa hade två syskon, eva och ulf. Alla alkoholister, en av tre lever idag..min älskade faster eva.
Ulf vart mördad för några år sedan.

När jag gick åttan så flyttade pappa upp till oss, han bodde hos oss ett bra tag innan han tog en egen lgh.
Att först växa upp och bara få träffa sin pappa på lov, dock nästan alla lov så att äntligen få ha honom här uppe... looovley! Varje tisdag så gick jag tidigare från en lektion för att gå till pappas jobb för att fika med honom, jag hade en underbar lärare då som förstod min situation. Hon lät mig gå med ett leende på läpparna.
Vi åkte ner samtidigt till farmor, vi var ute på roliga äventyr jag och han och på morgonen så låg vi i  soffan och kramades..bara jag och pappa som vi gjort när jag var liten.

Tyvärr och helvete så finns/ fanns det personer med noll innehåll innan pannbenet och pappa föll dit igen för ett tag och hade det inte vart för det så hade hans liv blivit längre.
Visst, alla har en egen vilja och beslut men till och med jag skulle nog kunna få en alkoholist att ta den där ölen..den där ölen som blir tre och mer.
Jag kände och känner sån stark ilska mot dem som bjöd in pappa för att få stöd och prata men ändå dukade upp spriten.
Där ett tag så vägrade jag att träffa och prata med pappa när han druckit, han drack aldrig när han bodde med oss..utan det var när han flyttade.
Min födelsedag så bad jag min syster att säga till honom..han får inte komma och fira mig om han druckit...pappa kom aldrig när jag fyllde år.
Jag pratade med pappa två dagar innan han dog, han var berusad...han berättade att han äntligen skulle kolla upp sitt hjärta som var dåligt.
Han satt hos en "släkting" vill inte namge personen men än i dag så känner jag avsky när jag ser honom...han var ensam och tyckte om alkohol..han visste att pappa och tyckte om det.

Kanske inte ger en bra bild av min pappa men detta är sanningen..alla som träffade pappa vet att han hade ett ´hjärta av guld...han var såå snäll men tyvärr så var flaskan starkare än honom.
Jag vet att han älskade oss, jag vet att han älskar oss och vakar över oss.

Tårarna rinner, en tjej saknar sin pappa så att det gör ont!

Mina föräldrar

Börjar med min mamma, min mamma är stor stark och snäll :)

Hon heter Carina och bor med sin Kurt på en gård sen -02
Hästar, hundar och katter består hennes liv av...samma intressen som jag.

Hon är en exemplarisk mamma, alltid varit där för en.. 4 barn men ändå så bra.
Jag, en av 4 barn visade sig växa upp med ett stort intresse av hundar redan från liten, mamma har alltid
haft uppfödning av hundar och jag älskade att följa med på utställningar, sitta uppe sent på natten och
förlösa små valpar. Minns så väl när en liten valp kom ut och inte andades..mamma hade fullt upp med de andra så hon gav mig lilla valpen och beskrev hur jag skulle slunga handduken och klappa lilla valpen.
Jag kan nog ha vart 8-9 den gången och när den lilla valpen började gny så var jag såå stolt.
Jag kan tänka mig att det var mycket jobb inför utställningar och där men ändå så anmälde mamma mig till
barn med hund och stod och hejjade på mig :)
När jag gick 6an så fick jag för första gången följa ned till stora sthlm utställningen men mamma..bara jag mamma, fiffi och matilda. Känslan att få göra det gör mig aldeles varm i kroppen. Jag tackar min mamma för det, att hon tog tillvara på mitt intresse, att jag fick vara delaktig...hon gav mig till och med chansen att få ställa ut då...och hej vad nervös jag var.

Året därpå åkte jag ner själv med hundbussen till stora sthlm med Matilda, våran tibbe. Det gick så bra och jag var så glad att jag fick chansen att få åka, och tänk att mamma släppte iväg mig själv :)

Alla går ju igenom tonårs perioden och jag erkänner att jag inte var så snäll alla ggr...men efter den värsta turbulensen..när jag kommit på bättre tankar.
Minns så väl när jag kom hem och mamma berättar att vi skulle och titta på en häst, jag hade prektiserat på ridklubben under ett år och mitt häst intresse var så stort. Mamma hade haft häst förut men sagt flera gånger...aldrig mer häst!
Men nånting hände väl och mamma vela ha häst, inbillar mig mycket att det var tack vare mig.
Vi skaffade oss en foder häst som kom att bli min under flera år...
Häst, häst och häst kom dessa år att handla om.

Min mamma ställer alltid upp på mig, vi har samma intresse, vi har roligt på fester...
Hon finns där för oss och jag älskar min mamma, önskar henne ett långt och gott liv.


Nu till nästa punkt, min pappa...
Det tar vi senare idag, ingen rolig historia

Min första kärlek

Nästa punkt är Min första kärlek och på mina läppar kommer direkt ett leende men samtidigt lite vemod i kroppen.

Jag var "kär" när jag var 7 år men den räknar jag inte.

Utan min första kärlek var i tonåren, jag bodde hos min syster då när jag träffade honom...
Minns första gången jag lade mina ögon på han så slog hjärtat volter och tusen fjärilar befann sig i magen.
Jag var kär.... och han var sååå bara min :)

Tyvärr har jag inga år kvar i minnet men det var inte en lätt resa. Minns inte hur länge vi vart tillsammans när han träffade en annan och dumpade mig men jag var inte den som slog ner utan jag var tonåring och livet lekte.
Turerna var många, ihop inte ihop.

Sista gången vi var tillsammans gick jag på gymnasiet, det var bra till en början men sen kände nog kanske båda att det vart för mycket. Tyvärr så var det bla droger inblandat som gjorde att jag en dag satte ner foten och sa stop.
Kärleken fanns dock kvar men inte orken...
Varje gång vi träffades så fanns gnistan kvar men till slut så ebbade det ut...

När jag tänker tillbaka på denna person idag så blir jag varm i kroppen, han var min första kärlek och kommer alltid att betyda mycket för mig :) Dom  säger ju att det är nåt speciellt med första kärleken :)

Avundsjuk

Jag är så avundsjuk på alla som bloggar och som dessutom har nåt vettigt att skriva om.
Har jag inget liv eller är jag bara slö.
I brist på annat att göra så försöker jag mig på denna lista...

Första punkten är  Om mig själv:  Och vem är jag?

Jag är då en tjej under 30 år, kallas ancha som lever ett ganska vanligt liv som jag förstått.
Villa, barn, hund och arbete.

Jag har ett jobb som inte ger mig ett skvatt förutom härliga arbetskamrater som jag lärt känna.
Känner mig låst och behöver verkligen komma mig för att hitta nåt nytt arbete som kan ge mig ro i själen.

Det som gör mig till den jag är självklart min härliga familj..utan barnen vore jag inte mycket. Min hund och ridningen gör mig
hel och utan det vore livet jätte tråkigt.

Det här är samma som att skriva ett personligt brev när man söker jobb..jätte svårt, kan inte riktigt bestämma mig för hur ja ska skriva och i vilken ordning ja ska sätta det i.
Nu när jag ändå är på gång så tror jag ett besök på platsbanken är på sin plats =)

Den här listan lär nog bli lite roligare sen..

Ajöss